Den 8 maj var jag och Lilly på Öpnna förskolan med en vän och vi skulle även på tvåmånaderskontroll på samma ställe då vårt BVC ligger där. Läkaren undersökte henne och hörde då ett blåsljud på hjärtat och sa att vi skulle få en kallelse till sjukhuset. Vi gick ut till Öppna men efter en stund kom läkaren och berättade att han pratat med sjukhuset och att vi borde åka in direkt. Jag fick tag på Jonas och efter att ha hämtat Elliot på dagis och lämnat honom hos mamma så körde vi mot Helsingborg. Det var den värsta dagen i mitt liv...utan några svar kändes det som att världen hde rämnat. 

 

På sjukhuset undersökte man henne och gjorde ekg. Då de lyssnade på hennes hjärta sa det att det lät som ett relativt stort hål mellan kamrarna men de ville göra en lungröntgen för att se om de påverkats. Precis som när Elliot hade lunginflammation var det hemskt att hålla ned vår stackars prinsessa när hon skulle röntgas. Hon hade samma skräckslagna blick...

 

Efter röntgen fick vi vänta ett slag men blev sedan kallade till ett ultraljud. Läkaren tittad länge och väl och mätte och skrev ut bilder....en hemsk väntan som resulterade i att hon hade ett medelstort hål mellan kamrarna. Det sitter ganska nära klaffarna men hade inte påverkat dem. Dock hade hon början till hjätsvikt så hon skulle få vätskedrivande för detta. Det beslutades även att Lilly skulle läggas in då hon var för smal och behövde hållas under uppsikt. 

 

Hon fick ett dropp och även en sond för att kunna matas mer. Hon sondades var tredje timme det första dygnet och jag fick pumpa. Hon gick upp bra och slapp sondmatas efter första dygnet. Då ammade jag istället och gav ersättning efter varje tillfälle. Vi fick även väga blöjorna för att se så att hon kissade ordentligt. Hon gick upp bra så efter ett andra ultralljud en vecka senare där allt utvecklades bra och det eventuellt började växa över lite vävnad över hålet skrevs vi ut och fick åka hem. 

 

Sedan dess har vi varit på ytterligare två ultraljud för att se hur hon mår och det ser ut som att hålet håller på att stängas, om än långsamt. De har sagt att på ca 50% av alla med ett VSD (håkl mellan karmrarna) växer hålet igen så att man slipper men, resterande får opereras då det antingen syr igen hålet eller sätter en lapp för. Oavsett blir hon helt frisk efter denna operation. Dock avvaktar de så länge som möjligt och under tiden får hon vätskedrivande för att lungorna inte ska samla vätska. 

 

Det tog ett tag att ta in allt detta, att ens dotter har ett medfött hjärtfel. Nu har vi landat i det och är tacksamma att även om hon har ett hjärtfel så är det ett hjärtfel som är enkelt att göra något åt och som ofta läker av sig självt.